hannahhamberg

Allt har gått sjukt fort...och jag fattar ingenting.
Den här dagen minns jag som igår!

Idag är det ett årsen jag var som lyckligast. Jag hade väntat på den här dagen i flera månaderoch när det äntligen blev den dagen fattade jag ingenting. När vi hade hämtat upp Tina så var jag så jäkla glad. Vi skulle få se honom, tillsammans. När vi var framme på stället Johan skulle spela på sig gick man över en liten bro eller något liknande då kunde man se scenen fast baksidan av den. Så det jag ser är Johan och Henriks gitarrer och av att se dom så fick jag redan panik. Jag tänkte hur fan ska det gå när jag ser dom om jag blir så jävla glad över att se deras gitarrer? När vi kom fram till scenen så var det as lite folk där. Så vi fick plats längst fram! Det var ca två timmar kvar tills Johan skulle gå ut på scenen. Han är där någonstans tänkte jag, nej det här är overkligt. Det var något värdelöst band som spela innan Johan och det kändes som det var i evigheter. När dom gick av scenen då började jag skaka som bara den. Men de första som kom ut var Henrik,Mats,Simon,Adam och Steve. När jag såg Henrik så blev jag sjukt chockad..När dom började spela introt på Teenagebattlefield det var DÅ jag trodde jag skulle ramla ihop. Sen kommer en springandes Johan Palm in på scenen, och jag märker att han finns. Den där söta spinkiga lilla pojken finns! Jag stod där och var så lycklig så.

På signeringen var det en väldigt lång kö...tyckte jag då iallafall på dom andra ställena jag var på så var det sjukt mycket mer. Jag och Tina tänkte gå till Henrik först och prata lite. Och ska jag vara helt ärlig så var jag SJUKT nervös när jag skulle prata med honom. Jag trodde han skulle vara kaxig och otrevlig som man tyckte att han var ibland när man pratade med honom på bdb, men va fan det var ju på den tiden ALLA Johan palm fans skrev till honom. Inte undra på att han kanske bli irriterad när folk frågar samma saker. Jag gick fram till Henrik frågade honom om jag fick en kram och han svara "såklart att du får" och gav mig ett sånt fint leende. Han märkte att jag frös jäkligt mycket, så han värmde mig lite. Han sa att jag hade en fin tröja på mig. Sen så stod jag och Tina och tog kort på honom, då gjorde han "fågel" posen haha fyfan va kul det var. Vi alla tre skrattade lika mycket! Sen ställde vi oss i kön till Johan, men vi orkade inte stå länge så vi tänkte vi ställer oss vid sidan av signerings saken så kan vi ta lite kort på honom. Och det gjorde vi han vände sig om lite då och då och gjorde världens sötaste miner mot oss. Glömmer det aldrig! Vi ställde oss i kön sen igen, när det var en innan mig då förstod jag jävlar jag ska prata med Johan Palm. Vi sa självklart Hej till varandra, där efter så kramades vi..kommer ihåg att den kramen var riktigt lång. Han signerade mig tshirt den vi har lika varandra, han sa att jag hade snott den av honom och flera gånger sa han "men det är ju min tshirt, du har snott den?" Haha jag stod och skratta för han var så söt. Han var tvungen att kolla vilken storlek det var, och om de var lika storlek då hade jag verkligen snott den. Och ja det var samma storlek så jag hade alltså snott den. Jag frågade honom sen om jag fick ge han en puss på kinden, han blev lite generad då och sa ja.

Den här dagen glömmer jag aldrig. Ett årsen , ah det är sjukt!